Endometriosis Awareness Project

Det stora problemet för kvinnor med endometrios är inte smärtorna, det är att man inte blir tagen på allvar av vården. Det tar i snitt 7-8 år att få en korrekt diagnos och det beror bl.a. på läkarnas okunskaper och brist på förståelse kring sjukdomen. Det är tyvärr vanligt att läkare har en taskig attityd till smärtor i buken, för de säger att det är en del av att vara kvinna och att man därmed får bita ihop. Att menstruera och ha ägglossning är absolut en del av att vara kvinna, men man ska aldrig behöva ha så ont att man hindras göra annars enkla saker (som att t.ex. jobba och göra hushållssysslor). Det är inte normalt och tyder på att någonting inte står rätt till!

Det är vanligt att man blir diagnotiserad med t.ex. IBS (överkänslig tarm), klamydia, urinvägsinfektion, livmoderinflammation och blindtarmsinflammation då läkare av någon anledning väljer att inte erbjuda ordentliga undersökningar som kan bidra till en korrekt diagnos. Är det en kostnadsfråga, brist på kunskaper eller brist på förståelse? Jag tror att det är en kombination av alla tre.

Vi är många som har fått höra diverse kommentarer och uttalanden från vården. Några exempel är:

“Vad vill du att jag ska göra?”

“Du är kvinna. Det ska göra ont”
"Du ser ju inte sjuk ut"
“Ta en alvedon”
“Det är spänningsvärk”
“Din smärta sitter i huvudet”
“Hur mår du psykiskt? Har du varit med om någonting traumatiskt som barn?”
“Tränar du mycket? Är du säker på att det inte är träningsvärk?”
”Endometrios är ingen sjukdom, utan ett besvär”
“Du kan inte ha så ont med den behandling du går på”
"Du har fått diagnosen IBS. Kan du inte nöja dig med det?"
“Är det droger du är ute efter?”
“Jag tycker att du ska sterilisera dig så att du slipper söka vård fler gånger”.

Listan kan göras oändligt lång och det är för mig ofattbart hur man kan vräka ur sig allt detta till någon som har ont. Ska det behöva vara så här? Är det okej? Hur många är det som känner sig misstrodda, som känner hopplöshet och som börjar tro att det faktiskt sitter i huvudet? Hur många är det som mår dåligt över att de inte får hjälp? Om bara kunskaperna ökade (hos alla egentligen) tror jag att fler skulle få hjälp och därmed må bättre.